Östen Buchts Personarkiv, Hepokangas Juoksengi
Till minne av Östen Bucht
Östen föddes som nionde barn till Johan och Laila Bucht i Hepokangas, Juoksengi. Östen var ett lugnt
och snällt barn och hade en stark integritet, han lät sig inte kuvas om någon försökte. Han började
tidigt att intressera sig för bohag i hemmet. Han ville veta varje möbels historia, vem som tillverkat
den och när. Ett gammalt hörnskåp, köksbordet och höstolen undersökte han noga. Han kunde krypa
under bord för att titta om det fanns något årtal eller signatur av tillverkaren.
Sin poetiska sida visade han tidigt. Som 11-åring skrev han följande vers i sin systers poesibok;
"Kämpa och strida är livets lösen,
sörja och lida blir mångas öden.
Giv dock ej upp hoppet att slutligen vinna
det långa levnadsloppet och till målet hinna"
Var han hittat versen eller om han skrivit den själv är inte känt. I versen framkommer en allvarsam
tänkande sida hos Östen.
Efter realskola i Övertorneå tog han studentexamen i Haparanda och fortsatte med
universitetsstudier i Umeå som avslutades med en pol mag examen. Därifrån gick resan till Lund för
fortsatta studier inom sitt ämnesområde, ekonomi och samhällsplanering. Han anställdes av Kiruna
kommun där han hade flera olika befattningar, senast som planeringschef med ansvar för arbetet
med planerings- och tillväxtfrågor.
Östen var mycket intresserad av historia, såväl släktens historia som Tornedalens. Hans tidiga
forskningsintresse bidrog mycket till det som idag är känt om släkten Bucht i Tornedalen. I hans bok
"Birkarlar och norrgående hälsingar" analyserar har ett antal olika forskares rapporter och slutsatser
om Tornedalens och norra Sveriges äldre historia.
Efter pensioneringen fick han mer tid för sin forskning, åt källforskning om Tornedalen. Det var en
upplevelse att höra honom berätta om sin forskning. Han utgav en del av den i skrift, bl.a. på
webben. Hans skrifter finns även publicerade i Matarengi forskarförenings utgåvor av Matarengi
Posten, som "St Andreas Notfiskarnas skyddshelgon i Särkilax", "Kilkula med betydelsen karvstock",
"Solkorset - ett uttryck för soldyrkan vid norra Polcirkeln", "Hietaniemi gård", med flera.
Hans längtan till hembygden, till Tornedalen har han förmedlat bäst i första versen i den text han
skrivit till melodin av en tysk folkvisa;
"Där var Torneälvens bölja slår mot strand.
Där var solen värmer gröna slåtterland.
Där var älven stupar genom forsars fall.
Där har jag mitt hemland.
Där har jag mitt kall"
Frid över Östens minne.