H I S T O R I K

Folkrörelsernas arkiv i Norrbotten

2053     Svenska Idoförbundet

Ido (esperanto, egentligen 'ättling'), konstgjort språk, tillkommet delvis efter förslag till förbättringar av esperanto, framförda av esperantos skapare Lazar Zamenhof. Ido utarbetades av den franska esperantisten Louis de Beaufront, som använde pseudonymen ido. Språket utvecklades ytterligare av den franska filosofen Louis Couturat och presenterades 1908, samma år som den ännu existerande ido-tidskriften Progreso började ges ut. Ido drog inledningsvis till sig en del esperantoanhängare, men efter stridigheter gick många tillbaka till originalversionen av esperanto, och ido spelar numera en mindre roll, även om det hålls internationella konferenser och det finns föreningar för språket, t.ex. Svenska IDO-förbundet.

Ido innehåller i motsats till esperanto inga bokstäver med diakritiska tecken. Böjningen har förenklats genom att ackusativändelse slopats både hos substantiv och adjektiv. Adjektiv slutar på a liksom i esperanto, men är oböjliga. Substantiv slutar på -o liksom i esperanto, men pluralis bildas genom utbyte av -o mot -i istället för genom tillägg av -j som i esperanto. Syntaxen är väsentligen övertagen från esperanto, men ordförrådet ansluter mer till det existerande internationella ordförrådet, som i interlingua.

Källa: Nationalencyklopedin.