Skvaltkvarn

Från 1785 finns uppgifter om en skvaltkvarn i Sundom vid Östra Lakavikens utlopp. Den ska ha använts höst och vår, när vattenflödet var stort i bäcken från Lakaviken till havet. En skvaltkvarn har kvarnhjulet snurrande horisontellt. Det sitter på en lodrät axel ihop med kvarnstenen. Det var en vanlig typ av enklare allmogekvarn, mindre komplicerad att bygga än hjulkvarnar med vertikalt roterande kvarnhjul. Kvarnen användes gemensamt av byns bönder för att mala korn och råg. Man kan skymta grunden efter den gamla kvarnen ett par hundra meter uppströms nuvarande "Kvarnbron", landsvägsbron vid båthamnen. Det finns ett dokument som visar att Sundoms by sålde 832 kilo mjöl till finska armén som var förlagd till Torneå i slutet av 1808-1809 års krig. För det fick man 120 Riksdaler som fördelades mellan tio bönder.

Hjulkvarn

Senare uppfördes en hjulkvarn. Den flyttades 1904 längre ned till en ny plats i anslutning till nuvarande kvarnbron. 1908 byggdes också en vattendriven såg nära kvarnen. Båda drevs av samma axel första åren. Då byggdes också bro över bäcken. Inte bara Sundoms bönder nyttjade sågen. Folk kom från Brändön, Örarna och Börjelslandet för att såga timmer. Dessa byar hade inte den vattenkraft att tillgå som behövdes för att driva en såg. Sågningen pågick till 1962 då sågverket flyttades.

Bäcken dämdes

Bäcken dämdes högre upp för att man skulle kunna reglera vattenmängden genom anläggningarna. Efter 15 juni gick inte vattnet dämmas mer för att inte hindra gräsväxten på slåttermarkerna vid Rånningen och Lakaviken. Att ha vattenkraft som gjorde det möjligt att driva en kvar var en god affär. Till kvarnen kom bönder från Brändön, Persön, Börjelslandet och ända från Hindersön för att mala säd. Flera stall fanns byggda där man kunde ha hästarna när man malde. Det var liv och rörelse kring den gamla kvarnen.

Nya tider

1922 byggdes kvarnhuset på med en våning och en effektiv vattenturbin installerades. På 1930-talet installerades tändkulemotorer i både kvarn och såg. Kvarnen var igång till 1938 när den revs. Då upphörde husbehovsmalningen. Med elektricitetens hjälp kunde bönderna själva mala säd till gröpa, kreatursfoder. Eget mjöl köpte man i affären. Idag kan man möjligen ana några grundstenar från kvarn och såg alldeles nedanför bron över Kvarnbäckens utlopp i havet.

Text: Thomas Öberg/Natur i Norr, i samarbete med Sundoms Byautvecklingsgrupp. Pdf:en finns på www.sundom.se

En utskrift av pdf:en finns bevarad i arkiv 3127 /IE 2013-11-29